Varför i hela friden är jag politiker?!

Det är en väldigt bra fråga som jag ställer mig varje dag. Varje dag!

Att vara politiker, och dessutom i opposition, är att stånga sig blodig för att försöka få igenom en förändring som majoriteten i Karlskoga inte är intresserade av. (Jo kanske som enskilda individer, men inte som parti.) Och själva stångandet sker oftast i ett tempo som gör en snigel till en fartdåre.

Och inte nog med att du ska argumentera för din ståndpunkt och dina idéer om ett bättre Karlskoga med de politiska motståndarna. Du ska också göra det internt i ditt eget parti. För även om vi inom partiet har samma politiska grundsyn har vi många individuella åsikter inom enskilda områden eller i enskilda frågor.

De flesta som är politiker i Karlskoga gör det på sin fritid. Det finns väl egentligen bara en heltidspolitiker och det är Niina. Resten av oss gör det vid sidan om något annat. Vi har en hobby med stort ansvar.

Och det är en otacksam hobby. Kilovis med papper att läsa innan varje möte. Jag förväntas kunna något om översiktsplaner, kommunal budgetering,  vilken hastighet som är bäst på E18, varför barnens resultat i skolan inte är så bra och vad vi ska göra åt det och vart nästa äldreboende ska ligga och vad det får kosta. Långa möten som ofta är tråkiga. Känslan av att inte åstadkomma något alls. Verbala spottloskor och människor som spelar ut varandra.

Det sega tempot har jag förlikat mig med, det finns ändå en tjusning i den demokratiska processen. Spännvidden i frågorna är intressanta och jag lär mig massor om saker jag inte visste fanns. Att många politiker är duktiga på att skilja på sak och person är fascinerande.

Men är det värt det?