Tron på politikers makt

Var på mässa i helgen. En sportmässa för en inköpsgrupp mitt företag ingår i.

Varje sådan här mässa är det ett medlemsmöte för de sportbutiker som är medlemmar. På mötet dras olika förslag marknadsföring som tagits fram åt oss butiker. Inköpsgruppens centrala ledning gör förslag som vi kan köpa material och produkter till.

På den här säsongens möte visades nya idéer för marknadsföring upp. Nytänkande och lite roligare än annonser och affischer.

Folk, generellt, som jobbar i sportbranschen är ofta sportiga. Det finns också en annan sak som ofta förenar dessa människor. De spottar inte i glasen direkt.

Därför förenas ofta informationer och möten med en bärs eller två, helst minst två. Så det kan ju vara det som färgar den här historian. Men jag tror faktiskt att det här kan vara många människors ärliga och innersta tro på hur saker funkar.

De flesta av de sporthandlare som är med i den här inköpsgruppen är små företag, med kanske bara ägaren som enda anställd. Ofta på mindre orter. Så det är en grupp som har det tufft.

Under diskussionen om de nya förslagen på marknadsföringen tar en kille till orda. Han tycker väl att förslagen är bra MEN… Den centrala ledningen av inköpsgruppen måste jobba med att påverka politiker så att vanliga människor på mindre orter inte åker till köpcentrum i större städer och handlar. För det kommer leda till butiksdöd i de mindre orterna.

HÄPP! Och där satt jag som butiksägare och politiker och kände mig som Gud. Not!

Samma kille tycker några minuter senare att dessutom borde den centrala ledningen påverka politiker så att en viss sport visades mer på TV. För killen ansåg att den visades alldeles för lite.

Om jag som politiker hade en sådan makt så skulle jag snarare lösa problemen i skolan och se till att kommunens kärnverksamheter fungerade smärtfritt och skatten räckte till precis ALLT kommuninnevånarna vill ha.

Definitivt verkar samhällskunskapen i skolan inte fungera och lära människor hur samhället fungerar på riktigt.

Medborgarna gillar inte Karlskoga

Har varit på sammanträde i kommunstyrelsen idag.

Sedan ett antal år är Karlskoga med i ett jämförelseprojekt som heter KKiK, kommunens kvalitet i korthet. Syftet är att alla kommuner som deltar mäter samma saker på samma sätt. Då får alla jämförelsesiffror och helt plötsligt har de egna siffrorna hamnat i ett sammanhang.

idag fick vi i kommunstyrelsen en kort redogörelse för läget.

Intressant att notera var att alla mätpunkter som mäter hur medborgarna i Karlskoga ser på sin egen kommun var röda! Precis som styret.

Jag kan inte låta bli att undra vad det är för fel på oss som bor här. Vi gillar uppenbarligen inte staden och hur den hanteras av de som styr. Ändå gör vi inget åt det hela utan låter det bara löpa på. Och så har ett nytt år gott, en ny mandatperiod och vi har alla fått samma sak igen. Det som vi inte gillar.

Kanske skulle försöka sig på en rövare och göra något annat….

Googlar migsjälv och känner mig nöjd

Var på ett seminarium för någon vecka sedan, som handlade om närvaron i sociala medier för både företag och individer. Vilka möjligheter som finns och vilka risker som finns.

Kan inte påstå att jag direkt lärde mig något nytt, det mesta hade jag hört förut.

Men att få kvitto på sina egna tankar och åsikter är inte heller så dumt. Och det var vad jag fick. Att inte finnas på internet med en hemsida om du är ett företag finns inte på kartan idag. Hemsida är lika mycket hygienfaktor som att ha kassar till varorna om du har butik.

Men att inte finnas i social medier, tja, som företag och kanske också som individ, finns du där ändå. Andra skriver om dig, fotar dig, länkar etc och det finns inget du kan göra åt det.

Så bästa sättet är att finnas där. Ta kommandot över vad som skrivs om dig eller i alla fall vad som presenteras när någon googlar dig. Vem orkar bläddra till sida nr 2 i sökresultatet? Nä, just det! Då gäller det att alla 10 resultat i google är sidor du påverkat själv eller på något sätt har kommandot över.

8 av 10 är ju inte helt fel må jag säga…
Sökresultat på google

Karlskoga – en liten stad

Sedan jag var tonåring har jag betraktat Karlskoga som en liten stad. Och det är det ju, ur ett perspektiv, det rent faktiska statistiska utifrån folkmängd.

På senare tid har jag tänkt om. Karlskoga är banne mig inte litet. Här bor nästan 30 000 människor. Det är många personer.

Jag har istället börjat fascineras av hur många människor jag möter i Karlskoga som jag aldrig sett förut. Som uppenbarligen bor här, det kan jag oftast se på agerandet.

Jag känner några hundratal av alla Karlskogingar. Lägg till ett antal jag känner igen. Kvar blir minst 20 000-25 000 personer som jag ännu inte känner eller känner igen. Det är väldigt många människor.

Karlskoga är inte en liten stad. Det är en stor stad med många människor som valt att bo här. För att det är en så fantastisk plats att leva på.

Hur startar hen en blogg?

Det absolut svåraste med att starta en blogg är inte vad jag skriva om så småningom eller vilken ton jag vill ha när jag skriver.

Det svåraste har hittills varit:

1 Vilket utseende ska bloggen ha rent grafiskt?
2 Vad ska den första posten handla om?

Nu är i alla fall punkt 2 avklarad. Nu är det punkt 1 kvar att sjösätta och sedan jobba på med det jag vill säga när jag vill säga det.

Välkommen till min blogg – This is what I’m made of.

Yvette Josefsson