Tron på politikers makt

Var på mässa i helgen. En sportmässa för en inköpsgrupp mitt företag ingår i.

Varje sådan här mässa är det ett medlemsmöte för de sportbutiker som är medlemmar. På mötet dras olika förslag marknadsföring som tagits fram åt oss butiker. Inköpsgruppens centrala ledning gör förslag som vi kan köpa material och produkter till.

På den här säsongens möte visades nya idéer för marknadsföring upp. Nytänkande och lite roligare än annonser och affischer.

Folk, generellt, som jobbar i sportbranschen är ofta sportiga. Det finns också en annan sak som ofta förenar dessa människor. De spottar inte i glasen direkt.

Därför förenas ofta informationer och möten med en bärs eller två, helst minst två. Så det kan ju vara det som färgar den här historian. Men jag tror faktiskt att det här kan vara många människors ärliga och innersta tro på hur saker funkar.

De flesta av de sporthandlare som är med i den här inköpsgruppen är små företag, med kanske bara ägaren som enda anställd. Ofta på mindre orter. Så det är en grupp som har det tufft.

Under diskussionen om de nya förslagen på marknadsföringen tar en kille till orda. Han tycker väl att förslagen är bra MEN… Den centrala ledningen av inköpsgruppen måste jobba med att påverka politiker så att vanliga människor på mindre orter inte åker till köpcentrum i större städer och handlar. För det kommer leda till butiksdöd i de mindre orterna.

HÄPP! Och där satt jag som butiksägare och politiker och kände mig som Gud. Not!

Samma kille tycker några minuter senare att dessutom borde den centrala ledningen påverka politiker så att en viss sport visades mer på TV. För killen ansåg att den visades alldeles för lite.

Om jag som politiker hade en sådan makt så skulle jag snarare lösa problemen i skolan och se till att kommunens kärnverksamheter fungerade smärtfritt och skatten räckte till precis ALLT kommuninnevånarna vill ha.

Definitivt verkar samhällskunskapen i skolan inte fungera och lära människor hur samhället fungerar på riktigt.