Boostday – en reflektion

På internationella kvinnodagen var det Boostday på Örebro Universitet. Jag blir alltid så fundersam kring många sådana här arrangemang.

Sen går det utför...

I mångt och mycket är det samma klick människor som går på sådana här tillställningar och pratar med varandra.

Beskrivningen av Boostday var att det var ett unikt tillfälle att toppa sin karriär. ” Här har du som kvinna möjlighet att få mängder av handfasta tips när det gäller såväl karriär som entreprenörskap och företagande.”

Talade gjorde Ebba Lindsö och Martina Haag. Båda sköna figurer med väldigt olika utgångspunkter i livet och karriären. Intressanta att höra på och tillsammans visade de på spännvidden som finns mellan olika kvinnor. Det finns inte ett sätt att göra det på.

Men det absolut mest intressanta, tycker jag, är deltagarförteckningen. 255 personer anmälda. 76 st av dem kom från privata företag, inte ens 30%. Universitetet som var medarrangör ställde upp med 35 personer och ca 25 studenter som gick in gratis. Nästa 24% av alla som var där kom alltså från en och samma arbetsplats. Resten kom från Almi, Regionförbundet, Drivhuset, Science Park, Karlskoga kommun (4 pers)  och liknande organisationer eller stora företag som Swedbank (också medarrangör).

Bild 001

Visst tror jag att samverkan och professionell mingling är viktigt. Men hur leder en sådan här dag till något i praktiken? Merparten av deltagarna var där på skattebetalarnas bekostnad.  Och hur skattebetalarna får ut något av att jag toppar min karriär har jag RIKTIGT svårt att fatta.

Kanske var därför jag inte blev 2012 års kvinnliga företagare i Örebro län, vad vet jag…

Såhär kan en näringslivsavdelning också jobba…

Träffade av en händelse näringslivschefen i svensk kommun i höstas. Han pratade på ett seminarium, om hur hans kommun arbetade med näringslivsarbetet. Han visade bilder från ett område i kommunen som de utvecklat till en riktig idrottspark.

Eftersom samma kommun dyker upp ganska ofta i mitt företag så tog jag kontakt. Berättade vad jag gör till vardags och lämnade mitt visitkort. Sa att det här var ett riktigt oplanerat långskott, men vem vet vad som kan hända…!

Åkte hem.

Nästa förmiddag före kl 10 ringer en av näringslivschefens medarbetare och vill boka in ett möte. Vi, mitt företag, borde komma till deras kommun. De skulle visa oss runt och sätta oss i kontakt med personer vi kunde ha nytta av.

Häpp! Jag blev både glad och paff. Men mest imponerad. Vilken professionell attityd till ett litet företag som vårt. Vilket intresse!

Just då passade det inte så bra i vår agenda så vi kom överens om att köra om tre månader.

Jag har totalt glömt bort, eller, det har jag ju inte, men inte prioriterat att planera in ett besök.

Vad händer? Jo samma person ringer upp igen och hör om det inte är dags att ta tag i det där besöket nu!

En okänd person i en kommun ganska långt bort är intresserad av vårt företag och tycker det är värt att lägga ner lite tid och några samtal på oss.

Hur stort tror du att intresset har varit under de 7 år vi funnits, från näringslivsavdelningen i den kommun vi har säte i?

En otroligt inspirerande människa

häromveckan var det dags för den årliga företagardagen i Karlskoga. Eller ja, den hålls på Loka Brunn och är ett samarrangemang mellan kommunerna i Östra Värmland.

I år var det Degerfors som var generaler och hade gjort programmet. Och det var både bra och intressant.
Näringslivsdag 2013 programblad
Absolut bäst var fd kommunstyrelsens ordförande i Haparanda, Sven-Erik Bucht. Trots att han är sosse.

Han pratade på temat “Våga tänka nytt!” Bland annat handlade hans dragning om hur det gick till när Ikea etablerade sig i Haparanda.

Reaktionerna han och Haparandra fick var när det hände var att det var ett mirakel, helt otroligt eller kanske inte gått helt rätt till. Det de i Haparanda gjort för att tänka annorlunda men också lära av historien.

Istället för att se Stockholm som världens centrum, vände de i Haparanda på kartan, och gjorde Haparanda till centrum. Och då händer det saker! Han visade en karta de gjort så med. Helt plötsligt var Stockholm en avlägsen avkrok som ligger i en tarm omgiven av vatten. Medans Haparanda ligger på en linje från Kina till Narvik och vidare mot USA. Intressant!

Han pratade också en hel del om gränser, mellan länder, län, landskap och kommuner. Och hur vi brukar rita våra kartor och därför också tänka så. Gränser på kartor ser ofta ut som taggtråd. Vad händer med våra tankar och handlingar när vi ritar så? Dessutom är gränserna bara något vi människor hittat på. I verkligheten finns inga sådana gränser. Människor och djur förflyttar sig i verkligheten rakt över utan att fundera om det leder till det vi vill ha.

Hela budskapet i hans föreläsning var att tänka tvärt om för att se alla möjligheter som finns. Att lära sig se möjligheterna istället för begränsningarna. Och samverka och samarbeta med andra, det vinner alla på.

Jag gick därifrån med känslan att jag bor i en avkrok som snart kommer att utarmas. Så hur kan jag utmana den känslan och tänka annorlunda?