Jag tror inte på planekonomi

Varför? Jo för att jag tror på att människor har behov av att uttrycka sig, skapa utifrån eget huvud och egna förutsättningar. Jag tror att vi människor är fåfänga varelser som vill ha det lite personligt, lite vackert (utifrån egen smak) och lite annorlunda jämfört med andra. Vi vill ta besluten själva om vart vi ska bo, hur vi ska bo och vilken färg det ska vara på boendet.

Nackdelen med ett samhälle i frihet är att vissa av oss människor gör saker som de flesta kanske inte tycker är okej. Men jag tar det, alla dagar året runt, än att jag lever i ett samhälle där alla ska ha samma, göra samma saker, leva på samma sätt, ha samma mängd av allting som vi alla behöver enligt gemensamma beslut. För mig är det diktatur, inte frihet.

Planekonomi och sk rättvisa kan synas trevligt och bra för samhället. Men vem har rätten att ta besluten om vad jag ska göra i mitt liv?

Kostnaden för avskaffad kapitalism – krönika av Lena Andersson, DN

Frågan är också hur samhällsutvecklingen kommer påverkas om vi gick över till planekonomi i Sverige. Jag tror knappast att andra länder kommer ansluta sig till ett internationellt upprop. Tittar hen på länder där planekonomi tillämpats så kan hen ju fundera på hur sugna de är på det igen…

Jämför också med mitt tidigare inlägg om Urban Lindstedts funderingar om utvecklingen.

Skatter är intressant och större än jag trodde

Läste just en väldigt intressant ledare i röda Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article15485391.ab

Det som jag inte tänkt på när det gäller skatter är den indirekta effekter det får på samhällsutvecklingen. (Nåja, nog har jag tänkt att förmögenhetsskatten gjorde att de med riktigt mycket pengar skatteplanerade utomlands.)

Swedins krönika ägnas åt Socialdemokraternas kovändning angående Pig-subventioneringen, dvs Rut-avdraget. De har bestämt sig att det ska finnas kvar om än i amputerad form. Den som läser Kjell-Olof  Feldts bok om socialdemokratin inser att det troligast är en valtaktisk fråga. Alltför många svenskar som inte passar i sossarnas mall för överklass använder sig av Rut-avdraget.

Men det intressanta är vad Rut-avdraget gjort med samhällsutvecklingen och utvecklingen av välfärden. Många är de pensionärer som utnyttjar privata utförare och Rut istället för kommunala tjänster inom hemtjänst. Det blir billigare och individen har större valfrihet.

I ett större perspektiv gör det också att den enskilde samhällsmedborgaren själv vill, kan och törs ta ansvar för sitt eget liv. Om fler själva kan ta ansvar och  väljer att göra det så blir det som blir kvar att lösa för kommunen en social värnfråga, eller hur?. Det blir de samhällsmedborgare som behöver kommunens stöd kvar för kommunen att stödja.

Och det, måste ju vara precis det som ett stödjande och solidariskt samhälle går ut på!

Spännande hur individen kan lösa kommunens dilemma med begränsade resurser till de med behov.