Politik kan sluka dig hel

Politik är något som de flesta människor faktiskt är intresserade av. Men få tar steget fullt ut och blir engagerade i något parti för att vara med att påverka mer konkret.

Kanske för att hen tror att det är svårt. Att hen måste ha speciella kunskaper. Så är det inte. Det du måste ha är TID, massor av TID. För politiken tar aldrig slut. Den är otroligt omfattande. Den styrs av egna regler och lagar. Spännvidden på frågor du ska besluta i är enorm.

Att då inte känna att hen mäktar med är naturligt tror jag. För du kan lägga ner all ledig tid du har och ändå inte göra nog. Det finns alltid mer du kan göra, borde göra, förväntas göra…

Kombinationen av att ha ett liv, ett jobb, en familj och vara politiker på sin fritid är svår. Jag tror inte jag mäktar med det så länge till. Och jag vill absolut inte bli politiker på heltid, vilket är vad som krävs om du ska kunna ha en chans att göra det riktigt bra. Enligt min mening i alla fall.

Att vara politiker är ett hantverksyrke. Ett egen skrå med egen jargong och ett eget spel. För att bli riktigt bra på kort tid tror jag det krävs att du bara ägnar dig åt politik. Men, då tror jag att du i långa loppet blir en sämre politiker. Risken är att du tappar greppet om verkligheten utanför politiken. Den du är vald att hantera. Det blir inte bra.

Insändare om fakta saknar just det, fakta alltså

Läser en insändare som säger sig stå för hårda fakta. Var faktan finns vet jag dock inte, för det framgår över huvudtaget inte. Det viktigaste verkar vara att göra sin förutfattade mening hörd och påstå att det är sanningen.
Faktan som inte finns...
Tja, de senaste valen har visat att folket verkligen tycker något annat…

Läser Stig-Björns tyckande i Dagens Samhälle

Jag brukar inte tycka att Stig-Björn skriver speciellt kul eller intressant. Men ingen regel som inte har ett undantag.

I DS den 28/2 skriver han en krönika om gränser och politiker. Och speciellt ihop med kollektivtrafik. Att politiker inte alla gånger gör det som är bäst för medborgarna utan lika mycket bevakar sina egna domäner för att få behålla sin position och makt.

Så tror jag också att det är. Jag tror dessutom att vi människor har en konstig bild av världen många gånger. Vi tänker i gränser och utanför gränser. Hur kommer det sig annars att vi har uttryck som “tänka utanför ramarna” och “gå utanför sin komfortzon”?

I verkligheten dock så finns det inget ritat streck mellan Karlskoga och Örebro, mitt uppe på Kilsbergen. Det är bara något vi hittat på. Och det ser hen ju också, människor rör sig och skiter fullständigt i tänkta gränser. En del är inte ens kunniga om att de finns på kartorna.

Samhällsutvecklingen gör att områdena vi rör oss över bara blir större och större och avstånden blir kortare och kortare. Gränserna spelar ut sin roll. Samtidigt som det inte går att sitta innanför sina ritade streck och värna om sitt eget. För människorna där ute bryr sig inte. Är det närmare till Karlskoga Lasarett än till Karlstad Sjukhus, så vill hen kunna söka vård där det är närmast. Eller bäst. Eller trevligast.

Jämför oxå med mitt tidigare inlägg.

Jag tror inte på planekonomi

Varför? Jo för att jag tror på att människor har behov av att uttrycka sig, skapa utifrån eget huvud och egna förutsättningar. Jag tror att vi människor är fåfänga varelser som vill ha det lite personligt, lite vackert (utifrån egen smak) och lite annorlunda jämfört med andra. Vi vill ta besluten själva om vart vi ska bo, hur vi ska bo och vilken färg det ska vara på boendet.

Nackdelen med ett samhälle i frihet är att vissa av oss människor gör saker som de flesta kanske inte tycker är okej. Men jag tar det, alla dagar året runt, än att jag lever i ett samhälle där alla ska ha samma, göra samma saker, leva på samma sätt, ha samma mängd av allting som vi alla behöver enligt gemensamma beslut. För mig är det diktatur, inte frihet.

Planekonomi och sk rättvisa kan synas trevligt och bra för samhället. Men vem har rätten att ta besluten om vad jag ska göra i mitt liv?

Kostnaden för avskaffad kapitalism – krönika av Lena Andersson, DN

Frågan är också hur samhällsutvecklingen kommer påverkas om vi gick över till planekonomi i Sverige. Jag tror knappast att andra länder kommer ansluta sig till ett internationellt upprop. Tittar hen på länder där planekonomi tillämpats så kan hen ju fundera på hur sugna de är på det igen…

Jämför också med mitt tidigare inlägg om Urban Lindstedts funderingar om utvecklingen.

Vill du kränka utan att anstränga dig? Skriv en lapp!

Jag fascineras av människor som blir kränkta av allt möjligt andra människor gör. Att hen blir förbannad, upprörd eller ledsen är inte så konstigt, men att blir kränkt av att någon sätter upp en lapp eller bara har en annan åsikt än du har.

Har du problem med hur andra beter sig, så väljer du själv ditt eget agerande. Ta upp det med hen, skit i det, gör något annat som är roligare eller argumentera för din egen åsikt. Det de flesta av oss behöver inse är att vi är inte världens medelpunkt.

Allt i världen finns till för mig.

Mary X Jensen skriver som vanligt en bra text hon med om samma sak. – Min idol!