Vad jag älskar internet!

Allt du letar efter finns där ute. Ja det är nästan så jag vill påstå att om det inte finns på internet så finns det inte alls!

Oavsett vad jag någonsin letat efter så hittar jag det och en massa annat intressant på nätet. Jag tror att internet är en av de största demokratiredskapen människan uppfunnit. Nätet tar orden och makten från eliten. Eller i alla fall möjligheten för vem som helst att förse sig med godsakerna där ute, om hen enbart har ett litet eget intresse att göra så.  Det är möjligt att ingen kan höra dig gråta i rymden, men på internet kan du inte gömma dig. Inte ens om du väljer att inte delta själv så finns det alltid någon som tar det ansvaret åt dig. Problemet blir att hen kanske har en helt annan agenda och åsikter än du!

Läs intressanta blogginlägg från intressanta kvinnor som skriver om lögner.

Mary X Jensen – Lögnen som redskap

Maria Hagbom – Det är i de små lögnerna som det uppenbara blir tydligt!

Är politik en popularitetstävling

En hel del skulle nog svara ja på den frågan utifrån tanken att politiker vill vara populära hos sina väljare för att bli omvalda. Och det stämmer ju såklart till viss del. En del politiker har ju politikersysslan som heltidsarbete och lever på den ekonomiskt. Det är ju en ganska otrygg “anställning” eftersom du kan bli av med ditt uppdrag i nästa val eller egentligen när som helst. Såklart att du då vill värna om din egen betydelse och förträfflighet.

Men det finns också andra deltävlingar.

Frågan är om popularitet och politik egentligen kan samexistera.

Företräder du ett styrande parti finns det alltid medborgare och andra som har synpunkter och åsikter om ditt görande. Och företräder du oppositionen så hörs det ju på namnet vad din uppgift är: Att opponera, dvs säga emot, ifrågasätta, kritisera, överklaga och troligen också driva en politik med annat innehåll.

När det i ett oppositionsparti yppas repliker såsom: “Jamen hen är ju så omtyckt i sin nämnd” och “Vi fick ju igenom vårt förslag, vad gör det om de styrande är i tidningen och berättar om det” och “De styrande vill ha någon de kan resonera med så att det blir bra” och “Nu har de ju vänt sig till oss eftersom vårt parti ändå sitter i regeringen, ska vi inte hjälpa till?”
Då blir jag mörkrädd. Röster har lagts på vårt parti för att vi står för något annat än andra partier. Jag har aldrig hört om någon som röstar på ett politiskt parti för att de sympatiserar med dess diametrala motsats politiskt.

Jag tror faktiskt att de flesta röstar utifrån hur bra ett parti och dess företrädare är att föra fram vad partiet vill i frågor som intresserar mig som väljare. Och om partiet är i opposition att det driver på och inte jamsar med.

Tänkte inte på det…

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Kanske är det många gånger också svårt att överblicka vad som kommer hända även om hen försöker planera och förutse.

Socialdemokraterna har reformerat bort sin väljarkår.

Det här intressant och baserat på riktiga fakta och forskning. Inte på en massa subjektiva åsikter. (Visst, det går jättebra att ljuga med statistik också, jag vet.)

Det kanske är det här som visar på att klasskampen är ett förlegat begrepp och att socialdemokratin faktiskt lyckats, till sin egen stora olycka.

Tyckande om politik

Innan jag själv klev in i den politiska världen hade jag en väldigt onyanserad bild av de personer som har en annan politisk åsikt än mig. Ju längre bort från mig desto märkligare och förmodligen ganska dumma i huvudet också.

Här har jag verkligen lärt mig en synnerligen nyttig läxa. De allra flesta politiker jag mött besitter den fina egenskapen att kunna skilja på sak och person. Jag vill påstå att de är bättre på det än de flesta.

Det finns mellan politiker ingen motsättning i att vara trevliga och hövliga mot varandra i pauser, trots att det kanske bara några minuter tidigare argumenterats både hårt och skoningslöst.

Det gör att jag tror på att demokratin kan funka och att människan i grunden vill väl och har respekt för andras åsikt.

Lyssnar på Tankesmedjan i P3

Tankesmedjan i P3 driver ofta, mycket och gärna med politiker av alla kulörer. Många gånger kan jag tycka att de missar målet med sin politiska satir. Men idag slår Ola Söderholm huvudet på spiken.

I en vass och verklighetsförankrad krönika varvar han information om politikers arbetslösersättning i pengar, och ljudklipp med Allianspolitiker som säger att vuxna arbetsföra människor ska försörja sig själva. Söderholm har snappat verkligheten bra. Det är sånt här som leder till politikerförakt.

Det är inte rimligt att avdankade politiker får behålla sin uppdragsersättning från politiska poster. Var annars får du sådana upplägg i livet? Säg upp dig och behåll din lön i 10 år utan några som helst krav.

Politiker ska föregå med gott exempel!