Attityder går hen inte bort

Att gå bort sig i sina resonemang är en dygd som många, kanske alla, människor besitter. “Jag tycker du är dum och ute efter mig, så det du tycker är fel!” “Folk MÅSTE lära sig.”

Det finns lika många sanningar som det finns människor. Ja, troligen fler. Sannolikheten för att just din sanning är “den rätta” är oerhört liten. Därmed inte sagt att du har fel.

Idag var jag på promenad med Svenskt Näringsliv. En slinga i Karlskoga. Små grupper med företagare och politiker. Samtalsämnena rörde sig såklart kring företagande. Jag promenerade såsom företagare.

En annan företagare tyckte näringslivsarbetet i Karlskoga var väldigt bra. Hen kom egentligen från en annan kommun, men verkade i Karlskoga också. Jag håller delvis med. Jag tror Karlskoga kommun inte är så dåliga. Bara dåliga på att berätta vad kommunen gör.

En annan gruppdeltagare framhöll att rankingar är bara ett skit där företagen gör politik av sina åsikter. Underförstått: Alla företagare är moderater (eller hur!) = Karlskoga styrs av sossarna alltså gäller företagen. Jag tror inte det är så enkelt för då skulle INGEN sossestyrd kommun hamna högt i ranking.

Men det jag tror är att åsikter som ovan, är det som gör att en kommun får dålig rank.

Det dummaste jag hört på länge!

Den regering jag sympatiserar med har kommit med ett nytt regelförslag som är in i bomben dumt och kommer orsaka ännu mer byråkrati och regelkrångel som hämmar arbetstillfällen.

Regeringen vill att ett nytt regelverk ska införas där alla företag måste rapportera in kontrolluppgifter för alla anställda VARJE MÅNAD. Dvs det vi företag normalt gör en gång om året inför de anställdas deklaration. Det ska nu istället göras varje månad.

Och ingen verkar veta hur informationen verkligen ska användas…

Snarare borde det vara tvärt om, regelverket för företag som vill ha anställda borde minimeras och förenklas så långt det går.

Och driver hen AB så räknas hen själv som anställd, så det hjälper inte att säga upp all  personal för att komma runt det här…

Företagarna RASAR!
Svenskt Näringsliv är inte heller glada…

 

Nina sträcker ut handen, vem ska fatta den?

I lokala media har det gått att läsa att Tomas Koskijew, Sveriges Ingenjörer, är bekymrade över försvarsindustrin. Åsikten förs fram att det här borde kommunen och lokala politiker tänka på och anstränga sig mer kring.

Åsikter förs fram att på Sven Gaddes och Margareta Karlssons tid hade det här större dignitet än nu. Att de helt enkelt hade ett större eget intresse för dessa frågor. Eller kanske också förståelsen för näringslivets betydelse för kommunen.

Nina å sin sida anser att det var ju lätt för dem, då var ju regeringen socialdemokratisk. Så hiiimla praktiskt att alltid kunna ta till, jamen regeringen-kortet. Det är ju så skönt att inte behöva ta något ansvar själv. Efter 40 år av socialdemokratiskt styre i Karlskoga, oavsett regering.

Nina räcker i tidningen ut handen mot oppositionen så att vi gemensamt kan dra frågan. Jag undrar varför ska vi det? Och nu passar det!

När det är pressträffar får vi inte vara med. När det ska delas ut priser får vi inte vara med. Majoriteten av oppositionen förslag röstas ner. Sossarna och vänstern lyssnar artigt och sedan röstar de nej och avslag.

Varför skulle vi vilja vara med och ta ansvar och dra nu? Och hur kan vi i oppositionen duga till det. Vi duger ju inte annars.

Och hur kul är det med en ordförande för kommunstyrelsen som gett upp?

You’ve got mail.

Jag får ibland mail från Karlskoga kommuns näringslivsavdelning eftersom jag är företagare. Jag har själv sett till att jag kom med på sändlistan. För det skedde nämligen inte automatiskt när jag blev företagare eller när kommunen snappade upp att jag är det.

Intresserad för detaljer som jag är så kollade jag vilka andra som får mailen. (Kommunen använder sig nämligen inte av tekniken att se till att det ser ut som om jag personligen är den enda och viktigaste som utskicket gått till. Hen skickar på traditionellt vis, alla kan se vilka andra som också fick.) Ett speciellt utskick var det ganska många på sändlistan, hela 95 stycken! 10-20 st av dem hade en @karlskoga.se epost-adress.

Nu gällde utskicket ett samarrangemang, så t ex Möckelnföretagen skickade själv ut till sina medlemmar, typ 400-500 st.

I Karlskoga är näringslivet en del av kommunlivet som får ta väldigt lite resurser i anspråk. Trots att det är näringslivet som är pulsen i en stad som Karlskoga. Den styrande majoriteten är ganska ointresserade av företag och företagande. Eller kanske inte. Men i så fall är de duktiga på att dölja det.

Det gör såklart att tjänstemännen på kommunen har en sval inställning de med. Och de som inte har en sval inställning jobbar säkerligen i motvind. Det är ju nämligen politikerna som sätter agendan till stor del.

Nå åter till de 95 st på sändlistan, minus den 10-20 kommunalt anställda. Det återstår alltså ca 80 mottagare av utskicket.

På Karlskoga kommuns hemsida framgår det att det i Karlskoga finns 2 300 företag. 2 300 FÖRETAG! Men bara 80 mailadresser i kommunens utskick till företagare.

Dra dina egna slutsatser av det.

Antal företag i Karlskoga

PS – Hittade den här fina också som jag tycker säger en del om kommunens missuppfattning om saker och ting. Ingen driver företag för att göra saker för kommunen och dess invånare. Företag drivs för att tjäna pengar. Kommunen å andra sidan är till för invånarna och de som verkar i kommunen (läs t ex företagare). Hoppsan så feltänkt det blev...

Karlskoga kommun tycker företagen är till för dem.

Såhär kan en näringslivsavdelning också jobba…

Träffade av en händelse näringslivschefen i svensk kommun i höstas. Han pratade på ett seminarium, om hur hans kommun arbetade med näringslivsarbetet. Han visade bilder från ett område i kommunen som de utvecklat till en riktig idrottspark.

Eftersom samma kommun dyker upp ganska ofta i mitt företag så tog jag kontakt. Berättade vad jag gör till vardags och lämnade mitt visitkort. Sa att det här var ett riktigt oplanerat långskott, men vem vet vad som kan hända…!

Åkte hem.

Nästa förmiddag före kl 10 ringer en av näringslivschefens medarbetare och vill boka in ett möte. Vi, mitt företag, borde komma till deras kommun. De skulle visa oss runt och sätta oss i kontakt med personer vi kunde ha nytta av.

Häpp! Jag blev både glad och paff. Men mest imponerad. Vilken professionell attityd till ett litet företag som vårt. Vilket intresse!

Just då passade det inte så bra i vår agenda så vi kom överens om att köra om tre månader.

Jag har totalt glömt bort, eller, det har jag ju inte, men inte prioriterat att planera in ett besök.

Vad händer? Jo samma person ringer upp igen och hör om det inte är dags att ta tag i det där besöket nu!

En okänd person i en kommun ganska långt bort är intresserad av vårt företag och tycker det är värt att lägga ner lite tid och några samtal på oss.

Hur stort tror du att intresset har varit under de 7 år vi funnits, från näringslivsavdelningen i den kommun vi har säte i?