Jag tror inte på planekonomi

Varför? Jo för att jag tror på att människor har behov av att uttrycka sig, skapa utifrån eget huvud och egna förutsättningar. Jag tror att vi människor är fåfänga varelser som vill ha det lite personligt, lite vackert (utifrån egen smak) och lite annorlunda jämfört med andra. Vi vill ta besluten själva om vart vi ska bo, hur vi ska bo och vilken färg det ska vara på boendet.

Nackdelen med ett samhälle i frihet är att vissa av oss människor gör saker som de flesta kanske inte tycker är okej. Men jag tar det, alla dagar året runt, än att jag lever i ett samhälle där alla ska ha samma, göra samma saker, leva på samma sätt, ha samma mängd av allting som vi alla behöver enligt gemensamma beslut. För mig är det diktatur, inte frihet.

Planekonomi och sk rättvisa kan synas trevligt och bra för samhället. Men vem har rätten att ta besluten om vad jag ska göra i mitt liv?

Kostnaden för avskaffad kapitalism – krönika av Lena Andersson, DN

Frågan är också hur samhällsutvecklingen kommer påverkas om vi gick över till planekonomi i Sverige. Jag tror knappast att andra länder kommer ansluta sig till ett internationellt upprop. Tittar hen på länder där planekonomi tillämpats så kan hen ju fundera på hur sugna de är på det igen…

Jämför också med mitt tidigare inlägg om Urban Lindstedts funderingar om utvecklingen.