En naken historia

Kejsarens kläder är en saga som de flesta känner till. Det är säkert den som är upphovet till talesättet “Från barn och dårar ska man höra sanningen.”

Men sagan beskriver på pricken vad som ofta händer i grupper när det hettar till. Det går bra att tissla och tassla i korridorerna men att stå för sina åsikter inför andra och direkt till dem är oftast inte så lätt för de flesta. Jag har sett och varit med om det själv och hört andra berätta om liknande händelser. Gruppen är överens, nu jävlar… En person puttas fram som talesperson och så fort hen öppnar munnen så har gruppen glömt pakten och åsikten.

Jag tror det beror på att vi människor i grunden är ett flockdjur och att det är livsviktigt att passa in i gruppen för oss. Så viktigt att vi hellre gör avkall på vårt eget tyckande än sticker ut och riskerar uteslutning.

Kossor är inte dumma

Problemet som jag ser det blir tyvärr dubbelt. Om ingen vågar sticka ut så kommer inget framåtskridande att ske. Genuint nya tankar tänks inte av grupper utan av individer som har förmågan och modet att gå utanför ramarna eller tänka tvärt om.

Vart hade vi varit idag om inte någon tänkt tanken att jorden inte var platt eller universums medelpunkt? Eller att någon ännu tidigare kommit på att vi kunde använda en gren för att klubba ihjäl rovdjuret som ville äta oss? Vart hade vi varit då?

Att våga stå upp mot en grupp för sin egen åsikt är en energikrävande övning, jag har testat.

För ganska  många år sedan ingick jag i en grupp. Vi var på utbildning. Vi fick i uppdrag att lösa ett problem. Problemet skulle inte anses löst förrän alla i gruppen förstod och accepterade lösningen. Som i de flesta grupper tog några snabbt kommandot och berättade det rättade svaret för oss andra. Men jag, envis som en röd gris, hade ett annat svar. Fler och fler ur gruppen började förklara och argumentera för vad som var rätt svar. Och det var ju inte mitt. Till slut gav jag med mig, för det var bara jag kvar och vi skulle suttit där ännu idag. Men i mitt hjärta tycke jag att gruppen hade fel.

Men värre än att inte stå upp för sina åsikter är att bara tiga. Att tiga är nämligen att samtycka

PS – Några år senare ingår jag i en ny grupp. Vi är på utbildning. Vi får i uppdrag att lösa ett problem. Problemet skulle inte anses löst förrän alla i gruppen förstod och accepterade lösningen, dvs konsensus. Du känner igen dig va? Och ja, det var precis samma uppgift vi fått. (Konsulter verkar ha ett begränsat förråd att välja ur…). Det spännande den här gången var att jag tog en mer avvaktande attityd. Inte faen skulle jag orka med det här en gång till. Döm om min förvåning när gruppen kom fram till att rätt svar var det svar jag haft för några år sedan. Alla var rörande överens, så också jag den här gången.