Varför är de riktigt kända kändisarna sällan dryga?

En sak som fascinerar mig är att kändisar sällan är dryga. Ofta är de jordnära och vanliga. Hälsar och är trevliga.

Snarare är det B-kändisarna och folk med mindervärdeskomplex som är de störigt dryga. De som har massor att bevisa och ofta inte åstadkommer så mycket.

Kanske beror det på att riktiga kändisar, de som blir kända för att de presterat något, inte behöver bevisa sin duglighet. Det är ju den som gjort dem kända. De verkar vara trygga i sigsjälva och sin förmåga. Ofta med en stor portion självdistans och självironi.

Den här helgen har varit kändistät. Och de minst dryga har varit de som redan är något. Sådär – tesen bevisad!

20130317-221714.jpg

20130317-221741.jpg

20130317-221803.jpg

20130318-073451.jpg

Ett av Sveriges största väckelsemöten?

Är på Moderaternas egen firmafest som pågår i 2 dagar. Mer KFIB än såhär blir det knappast.

Men, kraften som finns när likasinnade möts är berusande och ger energi och kämparglöd! Vi är som en stor supporterklubb som inte hejar på något lag utan på oss själva. Självbekräftelse i riktig stor skala.

Det är häftig och helt fantastiskt!

20130315-144244.jpg

Läser Stig-Björns tyckande i Dagens Samhälle

Jag brukar inte tycka att Stig-Björn skriver speciellt kul eller intressant. Men ingen regel som inte har ett undantag.

I DS den 28/2 skriver han en krönika om gränser och politiker. Och speciellt ihop med kollektivtrafik. Att politiker inte alla gånger gör det som är bäst för medborgarna utan lika mycket bevakar sina egna domäner för att få behålla sin position och makt.

Så tror jag också att det är. Jag tror dessutom att vi människor har en konstig bild av världen många gånger. Vi tänker i gränser och utanför gränser. Hur kommer det sig annars att vi har uttryck som “tänka utanför ramarna” och “gå utanför sin komfortzon”?

I verkligheten dock så finns det inget ritat streck mellan Karlskoga och Örebro, mitt uppe på Kilsbergen. Det är bara något vi hittat på. Och det ser hen ju också, människor rör sig och skiter fullständigt i tänkta gränser. En del är inte ens kunniga om att de finns på kartorna.

Samhällsutvecklingen gör att områdena vi rör oss över bara blir större och större och avstånden blir kortare och kortare. Gränserna spelar ut sin roll. Samtidigt som det inte går att sitta innanför sina ritade streck och värna om sitt eget. För människorna där ute bryr sig inte. Är det närmare till Karlskoga Lasarett än till Karlstad Sjukhus, så vill hen kunna söka vård där det är närmast. Eller bäst. Eller trevligast.

Jämför oxå med mitt tidigare inlägg.

Boostday – en reflektion

På internationella kvinnodagen var det Boostday på Örebro Universitet. Jag blir alltid så fundersam kring många sådana här arrangemang.

Sen går det utför...

I mångt och mycket är det samma klick människor som går på sådana här tillställningar och pratar med varandra.

Beskrivningen av Boostday var att det var ett unikt tillfälle att toppa sin karriär. ” Här har du som kvinna möjlighet att få mängder av handfasta tips när det gäller såväl karriär som entreprenörskap och företagande.”

Talade gjorde Ebba Lindsö och Martina Haag. Båda sköna figurer med väldigt olika utgångspunkter i livet och karriären. Intressanta att höra på och tillsammans visade de på spännvidden som finns mellan olika kvinnor. Det finns inte ett sätt att göra det på.

Men det absolut mest intressanta, tycker jag, är deltagarförteckningen. 255 personer anmälda. 76 st av dem kom från privata företag, inte ens 30%. Universitetet som var medarrangör ställde upp med 35 personer och ca 25 studenter som gick in gratis. Nästa 24% av alla som var där kom alltså från en och samma arbetsplats. Resten kom från Almi, Regionförbundet, Drivhuset, Science Park, Karlskoga kommun (4 pers)  och liknande organisationer eller stora företag som Swedbank (också medarrangör).

Bild 001

Visst tror jag att samverkan och professionell mingling är viktigt. Men hur leder en sådan här dag till något i praktiken? Merparten av deltagarna var där på skattebetalarnas bekostnad.  Och hur skattebetalarna får ut något av att jag toppar min karriär har jag RIKTIGT svårt att fatta.

Kanske var därför jag inte blev 2012 års kvinnliga företagare i Örebro län, vad vet jag…

Jag tror inte på planekonomi

Varför? Jo för att jag tror på att människor har behov av att uttrycka sig, skapa utifrån eget huvud och egna förutsättningar. Jag tror att vi människor är fåfänga varelser som vill ha det lite personligt, lite vackert (utifrån egen smak) och lite annorlunda jämfört med andra. Vi vill ta besluten själva om vart vi ska bo, hur vi ska bo och vilken färg det ska vara på boendet.

Nackdelen med ett samhälle i frihet är att vissa av oss människor gör saker som de flesta kanske inte tycker är okej. Men jag tar det, alla dagar året runt, än att jag lever i ett samhälle där alla ska ha samma, göra samma saker, leva på samma sätt, ha samma mängd av allting som vi alla behöver enligt gemensamma beslut. För mig är det diktatur, inte frihet.

Planekonomi och sk rättvisa kan synas trevligt och bra för samhället. Men vem har rätten att ta besluten om vad jag ska göra i mitt liv?

Kostnaden för avskaffad kapitalism – krönika av Lena Andersson, DN

Frågan är också hur samhällsutvecklingen kommer påverkas om vi gick över till planekonomi i Sverige. Jag tror knappast att andra länder kommer ansluta sig till ett internationellt upprop. Tittar hen på länder där planekonomi tillämpats så kan hen ju fundera på hur sugna de är på det igen…

Jämför också med mitt tidigare inlägg om Urban Lindstedts funderingar om utvecklingen.