Alla vill att politikerna ska föryngras, eller?

På senare tid har det debatterats mycket problemet med äldre politiker som inte släpper in unga och yngre politiker som hoppar av sina uppdrag. Och till det allmänhetens uppfattning att politiker skor sig på skattebetalarnas bekostnad. Tja, inte är det lätt att få ihop.

Och det här gäller oavsett partifärg eller sammanhang.

Diskussionen om vad som kan göras åt det måste startas upp. Annars kommer det demokratiska system vi känner att självdö.

Och så en illustration från en ort nära mig:

Poltikerna liknar inte befolkningen

Blå staplar, blå politiker.
Röd linje, ortens medborgare

Tron på politikers makt

Var på mässa i helgen. En sportmässa för en inköpsgrupp mitt företag ingår i.

Varje sådan här mässa är det ett medlemsmöte för de sportbutiker som är medlemmar. På mötet dras olika förslag marknadsföring som tagits fram åt oss butiker. Inköpsgruppens centrala ledning gör förslag som vi kan köpa material och produkter till.

På den här säsongens möte visades nya idéer för marknadsföring upp. Nytänkande och lite roligare än annonser och affischer.

Folk, generellt, som jobbar i sportbranschen är ofta sportiga. Det finns också en annan sak som ofta förenar dessa människor. De spottar inte i glasen direkt.

Därför förenas ofta informationer och möten med en bärs eller två, helst minst två. Så det kan ju vara det som färgar den här historian. Men jag tror faktiskt att det här kan vara många människors ärliga och innersta tro på hur saker funkar.

De flesta av de sporthandlare som är med i den här inköpsgruppen är små företag, med kanske bara ägaren som enda anställd. Ofta på mindre orter. Så det är en grupp som har det tufft.

Under diskussionen om de nya förslagen på marknadsföringen tar en kille till orda. Han tycker väl att förslagen är bra MEN… Den centrala ledningen av inköpsgruppen måste jobba med att påverka politiker så att vanliga människor på mindre orter inte åker till köpcentrum i större städer och handlar. För det kommer leda till butiksdöd i de mindre orterna.

HÄPP! Och där satt jag som butiksägare och politiker och kände mig som Gud. Not!

Samma kille tycker några minuter senare att dessutom borde den centrala ledningen påverka politiker så att en viss sport visades mer på TV. För killen ansåg att den visades alldeles för lite.

Om jag som politiker hade en sådan makt så skulle jag snarare lösa problemen i skolan och se till att kommunens kärnverksamheter fungerade smärtfritt och skatten räckte till precis ALLT kommuninnevånarna vill ha.

Definitivt verkar samhällskunskapen i skolan inte fungera och lära människor hur samhället fungerar på riktigt.

Nina sträcker ut handen, vem ska fatta den?

I lokala media har det gått att läsa att Tomas Koskijew, Sveriges Ingenjörer, är bekymrade över försvarsindustrin. Åsikten förs fram att det här borde kommunen och lokala politiker tänka på och anstränga sig mer kring.

Åsikter förs fram att på Sven Gaddes och Margareta Karlssons tid hade det här större dignitet än nu. Att de helt enkelt hade ett större eget intresse för dessa frågor. Eller kanske också förståelsen för näringslivets betydelse för kommunen.

Nina å sin sida anser att det var ju lätt för dem, då var ju regeringen socialdemokratisk. Så hiiimla praktiskt att alltid kunna ta till, jamen regeringen-kortet. Det är ju så skönt att inte behöva ta något ansvar själv. Efter 40 år av socialdemokratiskt styre i Karlskoga, oavsett regering.

Nina räcker i tidningen ut handen mot oppositionen så att vi gemensamt kan dra frågan. Jag undrar varför ska vi det? Och nu passar det!

När det är pressträffar får vi inte vara med. När det ska delas ut priser får vi inte vara med. Majoriteten av oppositionen förslag röstas ner. Sossarna och vänstern lyssnar artigt och sedan röstar de nej och avslag.

Varför skulle vi vilja vara med och ta ansvar och dra nu? Och hur kan vi i oppositionen duga till det. Vi duger ju inte annars.

Och hur kul är det med en ordförande för kommunstyrelsen som gett upp?

Är politik en popularitetstävling

En hel del skulle nog svara ja på den frågan utifrån tanken att politiker vill vara populära hos sina väljare för att bli omvalda. Och det stämmer ju såklart till viss del. En del politiker har ju politikersysslan som heltidsarbete och lever på den ekonomiskt. Det är ju en ganska otrygg “anställning” eftersom du kan bli av med ditt uppdrag i nästa val eller egentligen när som helst. Såklart att du då vill värna om din egen betydelse och förträfflighet.

Men det finns också andra deltävlingar.

Frågan är om popularitet och politik egentligen kan samexistera.

Företräder du ett styrande parti finns det alltid medborgare och andra som har synpunkter och åsikter om ditt görande. Och företräder du oppositionen så hörs det ju på namnet vad din uppgift är: Att opponera, dvs säga emot, ifrågasätta, kritisera, överklaga och troligen också driva en politik med annat innehåll.

När det i ett oppositionsparti yppas repliker såsom: “Jamen hen är ju så omtyckt i sin nämnd” och “Vi fick ju igenom vårt förslag, vad gör det om de styrande är i tidningen och berättar om det” och “De styrande vill ha någon de kan resonera med så att det blir bra” och “Nu har de ju vänt sig till oss eftersom vårt parti ändå sitter i regeringen, ska vi inte hjälpa till?”
Då blir jag mörkrädd. Röster har lagts på vårt parti för att vi står för något annat än andra partier. Jag har aldrig hört om någon som röstar på ett politiskt parti för att de sympatiserar med dess diametrala motsats politiskt.

Jag tror faktiskt att de flesta röstar utifrån hur bra ett parti och dess företrädare är att föra fram vad partiet vill i frågor som intresserar mig som väljare. Och om partiet är i opposition att det driver på och inte jamsar med.

You’ve got mail.

Jag får ibland mail från Karlskoga kommuns näringslivsavdelning eftersom jag är företagare. Jag har själv sett till att jag kom med på sändlistan. För det skedde nämligen inte automatiskt när jag blev företagare eller när kommunen snappade upp att jag är det.

Intresserad för detaljer som jag är så kollade jag vilka andra som får mailen. (Kommunen använder sig nämligen inte av tekniken att se till att det ser ut som om jag personligen är den enda och viktigaste som utskicket gått till. Hen skickar på traditionellt vis, alla kan se vilka andra som också fick.) Ett speciellt utskick var det ganska många på sändlistan, hela 95 stycken! 10-20 st av dem hade en @karlskoga.se epost-adress.

Nu gällde utskicket ett samarrangemang, så t ex Möckelnföretagen skickade själv ut till sina medlemmar, typ 400-500 st.

I Karlskoga är näringslivet en del av kommunlivet som får ta väldigt lite resurser i anspråk. Trots att det är näringslivet som är pulsen i en stad som Karlskoga. Den styrande majoriteten är ganska ointresserade av företag och företagande. Eller kanske inte. Men i så fall är de duktiga på att dölja det.

Det gör såklart att tjänstemännen på kommunen har en sval inställning de med. Och de som inte har en sval inställning jobbar säkerligen i motvind. Det är ju nämligen politikerna som sätter agendan till stor del.

Nå åter till de 95 st på sändlistan, minus den 10-20 kommunalt anställda. Det återstår alltså ca 80 mottagare av utskicket.

På Karlskoga kommuns hemsida framgår det att det i Karlskoga finns 2 300 företag. 2 300 FÖRETAG! Men bara 80 mailadresser i kommunens utskick till företagare.

Dra dina egna slutsatser av det.

Antal företag i Karlskoga

PS – Hittade den här fina också som jag tycker säger en del om kommunens missuppfattning om saker och ting. Ingen driver företag för att göra saker för kommunen och dess invånare. Företag drivs för att tjäna pengar. Kommunen å andra sidan är till för invånarna och de som verkar i kommunen (läs t ex företagare). Hoppsan så feltänkt det blev...

Karlskoga kommun tycker företagen är till för dem.