Den som är satt i skuld är aldrig fri, det är uppenbart.

Jag har aldrig gillat Göran Persson. Men ett av hans mer intelligenta bevingade citat kan jag verkligen hålla med om. “Den som är satt i skuld är aldrig fri.” Så är det. Det gäller oss alla. Det gäller företag, kommuner och länder.

Att känna att känslan av att du kan låsa dörren, kasta nyckeln och gå därifrån med hedern och friheten i behåll är en underbar känsla. Jag har den i mitt företag men inte fullt ut som privatperson, bara nästan. Och ännu bättre känns det när jag läser och hör om Mikael Sjövall och hur SEB har hanterat honom och hans företag.

Hur mycket makt får banken ha?

Det verkar också som att du inte heller får använda dina pengar du tjänar hur du vill. För det påverkar dina lånevillkor…

Politiker, en skara för sig?

Det verkar vara samma visa överallt, mer eller mindre. Politiker som ägnar mycket tid och kraft på att bekämpa varandra. Och då inte sina politiska motståndare, utan de egna partikamraterna.

Läser om Vänstern i Hagfors. Hör och ser saker i mitt eget parti. En lokal sosse som tar revansch efter att ha blivit petad.

Det är inte så märkligt att politikerförakt frodas. Vi politiker har ju inte respekt för våra egna. Så varför ska medborgarna ha respekt för oss?

Speciellt märkligt blir det för mig i ett parti som M. Som står för mångfald och valfrihet. Konkurrens och frihet.

Att då bekämpa varandra för att vinna några personliga centimeter känns oerhört korkat. Vinner gruppen mark vinner förmodligen individen flera meter.

Sagt på fullaste allvar

Satt i ett fikarum och hörde följande konversation (kanske inte ordagrannt, men andemeningen).

“Det här med att privata företag som utför välfärdsuppdrag kan ha en vinstmarginal på 20% är förjävligt! Det är ju faktiskt skattepengar de gör vinsten på. Då är det bättre att det bedrivs i ineffektiv kommunal regi. Så att inte skattemedel går till vinst i alla fall!”

Jag insåg att av 5 personer var det bara jag som var Moderat.

Med eller utan moms?

Hittade en spännande blogg idag, Momsbloggen.

Härligt med folk som inte bara accepterar hur det är utan kan, vill och orkar göra något själva för att förändra. Sådana människor beundrar jag. Sån vill jag också vara. Även när det känns tungt och som om jag inte kommer någonvart.

Läste också en intressant rapport (via länkning från bloggen) om effekterna av momssänkningen i restaurangbranschen i synnerhet och hur moms påverkar i allmänhet. Läs den du också!

Politik kan sluka dig hel

Politik är något som de flesta människor faktiskt är intresserade av. Men få tar steget fullt ut och blir engagerade i något parti för att vara med att påverka mer konkret.

Kanske för att hen tror att det är svårt. Att hen måste ha speciella kunskaper. Så är det inte. Det du måste ha är TID, massor av TID. För politiken tar aldrig slut. Den är otroligt omfattande. Den styrs av egna regler och lagar. Spännvidden på frågor du ska besluta i är enorm.

Att då inte känna att hen mäktar med är naturligt tror jag. För du kan lägga ner all ledig tid du har och ändå inte göra nog. Det finns alltid mer du kan göra, borde göra, förväntas göra…

Kombinationen av att ha ett liv, ett jobb, en familj och vara politiker på sin fritid är svår. Jag tror inte jag mäktar med det så länge till. Och jag vill absolut inte bli politiker på heltid, vilket är vad som krävs om du ska kunna ha en chans att göra det riktigt bra. Enligt min mening i alla fall.

Att vara politiker är ett hantverksyrke. Ett egen skrå med egen jargong och ett eget spel. För att bli riktigt bra på kort tid tror jag det krävs att du bara ägnar dig åt politik. Men, då tror jag att du i långa loppet blir en sämre politiker. Risken är att du tappar greppet om verkligheten utanför politiken. Den du är vald att hantera. Det blir inte bra.