Vad jag älskar internet!

Allt du letar efter finns där ute. Ja det är nästan så jag vill påstå att om det inte finns på internet så finns det inte alls!

Oavsett vad jag någonsin letat efter så hittar jag det och en massa annat intressant på nätet. Jag tror att internet är en av de största demokratiredskapen människan uppfunnit. Nätet tar orden och makten från eliten. Eller i alla fall möjligheten för vem som helst att förse sig med godsakerna där ute, om hen enbart har ett litet eget intresse att göra så.  Det är möjligt att ingen kan höra dig gråta i rymden, men på internet kan du inte gömma dig. Inte ens om du väljer att inte delta själv så finns det alltid någon som tar det ansvaret åt dig. Problemet blir att hen kanske har en helt annan agenda och åsikter än du!

Läs intressanta blogginlägg från intressanta kvinnor som skriver om lögner.

Mary X Jensen – Lögnen som redskap

Maria Hagbom – Det är i de små lögnerna som det uppenbara blir tydligt!

En naken historia

Kejsarens kläder är en saga som de flesta känner till. Det är säkert den som är upphovet till talesättet “Från barn och dårar ska man höra sanningen.”

Men sagan beskriver på pricken vad som ofta händer i grupper när det hettar till. Det går bra att tissla och tassla i korridorerna men att stå för sina åsikter inför andra och direkt till dem är oftast inte så lätt för de flesta. Jag har sett och varit med om det själv och hört andra berätta om liknande händelser. Gruppen är överens, nu jävlar… En person puttas fram som talesperson och så fort hen öppnar munnen så har gruppen glömt pakten och åsikten.

Jag tror det beror på att vi människor i grunden är ett flockdjur och att det är livsviktigt att passa in i gruppen för oss. Så viktigt att vi hellre gör avkall på vårt eget tyckande än sticker ut och riskerar uteslutning.

Kossor är inte dumma

Problemet som jag ser det blir tyvärr dubbelt. Om ingen vågar sticka ut så kommer inget framåtskridande att ske. Genuint nya tankar tänks inte av grupper utan av individer som har förmågan och modet att gå utanför ramarna eller tänka tvärt om.

Vart hade vi varit idag om inte någon tänkt tanken att jorden inte var platt eller universums medelpunkt? Eller att någon ännu tidigare kommit på att vi kunde använda en gren för att klubba ihjäl rovdjuret som ville äta oss? Vart hade vi varit då?

Att våga stå upp mot en grupp för sin egen åsikt är en energikrävande övning, jag har testat.

För ganska  många år sedan ingick jag i en grupp. Vi var på utbildning. Vi fick i uppdrag att lösa ett problem. Problemet skulle inte anses löst förrän alla i gruppen förstod och accepterade lösningen. Som i de flesta grupper tog några snabbt kommandot och berättade det rättade svaret för oss andra. Men jag, envis som en röd gris, hade ett annat svar. Fler och fler ur gruppen började förklara och argumentera för vad som var rätt svar. Och det var ju inte mitt. Till slut gav jag med mig, för det var bara jag kvar och vi skulle suttit där ännu idag. Men i mitt hjärta tycke jag att gruppen hade fel.

Men värre än att inte stå upp för sina åsikter är att bara tiga. Att tiga är nämligen att samtycka

PS – Några år senare ingår jag i en ny grupp. Vi är på utbildning. Vi får i uppdrag att lösa ett problem. Problemet skulle inte anses löst förrän alla i gruppen förstod och accepterade lösningen, dvs konsensus. Du känner igen dig va? Och ja, det var precis samma uppgift vi fått. (Konsulter verkar ha ett begränsat förråd att välja ur…). Det spännande den här gången var att jag tog en mer avvaktande attityd. Inte faen skulle jag orka med det här en gång till. Döm om min förvåning när gruppen kom fram till att rätt svar var det svar jag haft för några år sedan. Alla var rörande överens, så också jag den här gången.

Tufft och helt rätt

Varje möjlighet till självkritiskt granskande och öppningar för förnyelse tror jag är bra.

De som växer upp idag, växer upp i en helt annan verklighet än de flesta som är politiker, vuxit upp i. Så när en ung och ambitiös person tar en risk och sticker ut hakan, känns det så skönt! Att få ungdomar att engagerade i politiken verkar vara ett universellt problem. Då känns det här så befriande och rätt!

Emil Rissve 21, utmanar Staffan Werme 55.

Läs också den intressanta ledarreflektionen av Lars Ströman

Ingen tar skit

Ingen tar skit, i de lättkränktas land.

Ytterligare en bra bok av David Eberhard som får mig att fundera på hur det egentligen är och hur vi själva sätter agendan i våra liv.
Eberhard fortsätter där “I trygghetsnarkomanernas land” slutar och tar diskussionen vidare. Vi har skapat oss ett samhälle där vem som helst blir kränkt av skitsaker och där ens rättigheter går före ens skyldigheter.

Och jag tycker han har rätt i mycket av sitt resonemang. Nånannanismen är fullständig. Elever blir kränkta om de inte får bra betyg, att de inte pluggat, varit på lektionerna eller ens är smarta nog har inte med saken att göra. Hen blir kränkt av att någon annan har ett finare och dyrare hus med bättre läge. Men att denna någon inte reser upp sina pengar utan prioriterar sitt hus har inte med saken att göra. Jag har rätt till allt som alla andra har och jag har rätt till det nu! Annars är jag kränkt!!!

I min värld finns såklart också kränkningar och du kan bli utsatt för fula saker av andra människor. Men kränkt blir du först när du själv tycker att det ligger något i det de säger. Bristen på självkritik och självbevarelsedrift är fascinerande. Liksom bristen på nöjdhet. Du kan inte köra mer än en bil i taget och det finns en gräns för hur mycket du kan äta. Det kanske är så att det finns en gräns någonstans där gränsen faktiskt bör gå. Är det verkligen lämplig med handikappanpassade toaletter i källare utan hiss. Och är det lämpligt att handikappade barn måste ha samma rättighet att leka i bollhavet på Ikea. Om någon inte gillar dig, är det ett tillstånd som kräver psykofarkmaka och terapi? Hur hemskt är det egentligen med lite häst i lasagnen när du gladeligen smäller i dig sega råttor som innehåller massor med skit?

Vill du ha något att fundera på är det här en bok för dig.

“If you wanna make the world a better place, take a look in the mirror and make a change.”

Ingen tar skit David Eberhard